Mjölk

Varje mjölkbonde skpar ytterligare 5 arbeten, bara det är ett skäl att välja svensk mjök!

Grunden i mjölkproduktion är såklart kvigkalven, när kvigkalven är liten får den mjölk mellan 2-3 månader, sedan går den över och blir klassad som ungdjur och får då vanligtvis äta hö eller ensilage. Ofta även krossad spannmål, men det är väldigt olika från gård till gård. När kvigan har kommit upp i fertil ålder insemineras hon. För att få bästa avelsstandard används seminföreningen till detta. Man använder då fryst sperma som finns i kärl på gården, och antingen inseminerar bonden själv, eller så kommer en seminör ut till gården.

När man avlar på just mjölkkor tar man hänsyn till juverform, lynne och kroppsbyggnad för att avkomman ska bli så bra mjölkko som möjligt. En tid efter inseminationen kollar man om kvigan är dräktig (alltså med kalv), sedan övervakar man dräktigheten noga så man vet när kvigan skall kalva. Efter det att kvigan har kalvat börjar man kalla kvigan för ko istället för kviga. Direkt (i vissa fall 1 vecka) efter kalvningen tas kon in i det mjölksystem som finns på gården. Det finns många system för mjölkning i Sverige, det finns uppbundet, robot, mjölkgrop, karusell med flera, där hon då kommer att mjölkas. I början, ca de 5 första mjölkningarna, mjölkar hon råmjölk som man sedan ger till hennes kalv. I Sverige har vi ett unikt beteskrav som gör att korna får komma ut varje sommar och beta gräs. Under denna betesperiod är det även lättare att få kossorna brunstiga, och det är enklare att se när korna rider på varandra. När en ko står stilla är kon brunstig och kan insemineras. En annan sak som är unikt för svensk mjölkproduktion är den låga antibiotika användningen i förhållande till övriga länder i Europa. Att ge antibiotika i förebyggande syfte är förbjudet i Sverige. De vanligaste sakerna kor behandlas för i Sverige är pares (kalvförlamning) och mastit.

Kalvförlamning uppstår ibland i samband med kalvning. Det innebär att kon inte resa på sig, och vid sådana tillfällen tar man ut veterinär som då ger kalk i omgångar. En gång på morgonen och en gång på kvällen i ca 2 dagar. Om kon ej rest sig däremellan så ser man till att kossan är varm och vänder henne från sida till sida flera gånger om dagen. En del gårdar har en kolyft, det är som en ställning runt kon för att hjälpa henne att göra resningsförsök. Andra har en ballong som man kan pumpa upp under kon. Men dessa hjälpmedel har ingen funktion om kon inte kan stå själv, men kan hjälpa till. När en ko har kalvförlamning måste man titta till och vände på henne ofta. Man måste också se till att hon får i sig mat och vatten vilket är komplicerat när en ko ligger ned. Om kon blir liggande 1 dygn är det även brukligt att man även ger henne. Om man inte lyckas få upp kon måste hon avlivas.

Mastit innebär att en juverdel har blivit inflammerad och hård och kan ha många olika orsaker precis som vilken inflammation som helst. Kon behandlas mot inflammationen, och när en producerande mjölkko behandlas med medicin så finns det i Sverige olika ”karenstider”. Under karenstid får alltså en ko inte leverera sin mjölk till mejeriet, utan måste mjölkas i spann. En ko med mastit måste också mjölkas ofta så man får ut så mycket som möjligt av mjölken i den inflammerade spenen. Tjurkalvarna som föds i en mjölkproduktion säljs oftast efter mjölkavänjning vidare till köttdjursgårdar.

På sommaren då korna betar ute så ska bonden även ta in foder för vintern. En ko är beroende av högkvalitativt foder för att mjölka bra, så därför slår man ofta på mjölkgårdarna gräset så tidigt som möjligt så man får ett bra och näringsrikt foder som kona mjölkar bra på. Man strävar efter så högt näringsvärde som möjligt.

Det finns många olika sätt att bärga vallfoder till korna på. En del hackar gräset och lägger i silo, en del pressar balar och en del kör hö. Många mjölkgårdar använder foderblandare där man kan tugga ned fodret så det blir så lättätet som möjligt och även blanda det med mineralfoder, spannmål och kraftfoder. En del fodrar direkt på foderbordet med bara ensilage och har sedan automater där korna får spannmål och kraftfoder.

Mjölken som produceras på gården levereras till ett mejeri där man genom olika processer skapar olika livsmedel. Mejeriet analyserar mjölken från varje gård minst 1 gång i månaden för att säkerställa att den upprätthåller god kvalitet och man mäter t ex celltal. Celtall och juverhälsa hänger ofta ihop, så när man som bonde ser att celltalet går upp, så måste man identifiera vilken ko som kan ha bidragit till det, och hitta anledningen till varför det kan finnas en påbörjad juverinflammation. Mejeriet analyserar även bakterietalet. När man som bonde får se ett förhöjt värde på bakterietalet beror det antingen på att disken försämrats eller att juvren varit för dålig rent. Mjölkens fryspunkt är en annan kontroll mejeriet utför. Det är för bonden är ganska svårt att avgöra exakt vilken fryspunkt mjölken från gården har. En felaktig fryspunkt kan bero på djurens vattentillgång, dvs. att dom inte dricker tillräckligt, och i sådana fall får man söka svaret på varför de inte gör det? Det kan även bero på att det på något vis kommit in vatten i mjölken. Ett av de främsta skälen till att man mäter fryspunkt, är för att säkerställa att bonden inte blandar in vatten i sin råvara. Mejeriet har ett inbyggd straffsystem där mjölken klassas ned om mejeriets analyser visar att har man för högt celltal, fel fryspunkt, högt bakterietal osv. Får man mjölken nedklassad innebär det att man får prisavdrag för all mjölk man levererat under hela månaden, vilket är väldigt kännbart, så fusk med detta förekommer inte. Mejerierna har även egna kontrollprogram som de använder, och där de besöker sina leverantörer med jämna mellanrum. V id sådana besök prickar man av punkt för punkt och man går igenom mjölkrum, hygien, kalvhälsa mm. Om en leverantör inte uppfyller mejeriets krav får dom en kort tid på sig att åtgärda bristerna, därefter påbörjas prisavdrag på mjölken. Om bonden inte åtgärdar bristerna blir han utestängd från mejeriet och för inte längre leverera någon mjölk.

De svenska mejerierna har även valt att ha GMO-fria foder till sina kor en kostnad som bönderna inte blir kompenserade för. Vi har även en sned konkurrens mot dom utländska varorna i hyllorna då kött som importerats inte behöver vara uppfödda under samma krav som dom svenska.